Lyssnade nyligen på denna utmärkta filmen simplychurch.com: When You Come Together som handlar om vad man gör i husförsamling. Tyckte den var intressant men tyckte inte heller det var någon större skillnad på hur en cellgrupp är tänkt att fungera.
Skillnaden mellan husförsamingsmodellen och den traditionella modellen med cellgrupper verkar vara på ett annat plan. Avsaknaden av en veckogudstjänst i centrum gör att allt som ska uppnås där nu på något sätt skall ske i husförsamlingen. Fler har möjlighet att vara aktiva än i en husförsamling och all tillväxt måste också ske i husförsamlingen, så i en husförsamlingsmodell måste medlemmarnas aktiveras i mission/evangelisation. Det går inte att lita till att en lite grupp med proffs gör jobbet, attraherar människor till gudstjänsterna och förmedlar evangeliet till dem. En husförsamling är inte ett komplement till en gudstjänst som den lätt blir i en cellgruppsbaserad församling. Däremot kan man startagemensamma gudstjänster, som ett komplement till husförsamlingen. Dock bör kanske dessa ske mer sällan än husförsamlingsmötena.
En annan skillnad är med vilken lätthet man startar en ny församling. I husförsamlingar krävs inte samma resurser som i traditionella gudstjänster och gudstjänster är inte ett måste för att starta nya husförsamlingar. Det räcker med en person med vision samlar en grupp människor i hemmet för att starta en husförsamling. Det behövs inga videoprojektorer, inga lovsångsband, inte ens lovsång är ett måste. Alla kan be, läsa bibeln och samtala tillsammans.
Likaledes spelar det ingen roll för hur lätt vi vinner nya människor om vi har cellgrupper eller husförsamlingar. Är inte missionskallelsen i centrum i gruppen så kommer vi inte nå ut. Däremot finns det ett tankemässig skillnad som kan underlätta då inte gudstjänsterna blir centrala, dit man måste få med sig nya kristna. Det är inte säkert att gudstjänsternas utforming attraherar alla. Där är husförsamlingar med flexibla, nya grupper kan lätt bildas som är anpassade till en ny typ av människor, utan att ta hänsyn till existerande strukturer inom en större församling.
Skillnaden mellan husförsamingsmodellen och den traditionella modellen med cellgrupper verkar vara på ett annat plan. Avsaknaden av en veckogudstjänst i centrum gör att allt som ska uppnås där nu på något sätt skall ske i husförsamlingen. Fler har möjlighet att vara aktiva än i en husförsamling och all tillväxt måste också ske i husförsamlingen, så i en husförsamlingsmodell måste medlemmarnas aktiveras i mission/evangelisation. Det går inte att lita till att en lite grupp med proffs gör jobbet, attraherar människor till gudstjänsterna och förmedlar evangeliet till dem. En husförsamling är inte ett komplement till en gudstjänst som den lätt blir i en cellgruppsbaserad församling. Däremot kan man startagemensamma gudstjänster, som ett komplement till husförsamlingen. Dock bör kanske dessa ske mer sällan än husförsamlingsmötena.
En annan skillnad är med vilken lätthet man startar en ny församling. I husförsamlingar krävs inte samma resurser som i traditionella gudstjänster och gudstjänster är inte ett måste för att starta nya husförsamlingar. Det räcker med en person med vision samlar en grupp människor i hemmet för att starta en husförsamling. Det behövs inga videoprojektorer, inga lovsångsband, inte ens lovsång är ett måste. Alla kan be, läsa bibeln och samtala tillsammans.
Likaledes spelar det ingen roll för hur lätt vi vinner nya människor om vi har cellgrupper eller husförsamlingar. Är inte missionskallelsen i centrum i gruppen så kommer vi inte nå ut. Däremot finns det ett tankemässig skillnad som kan underlätta då inte gudstjänsterna blir centrala, dit man måste få med sig nya kristna. Det är inte säkert att gudstjänsternas utforming attraherar alla. Där är husförsamlingar med flexibla, nya grupper kan lätt bildas som är anpassade till en ny typ av människor, utan att ta hänsyn till existerande strukturer inom en större församling.
4 kommentarer:
Bra genomgång. Jag tror att båda modellerna kan fungera. Vår församling är byggd på smågrupper som vi kallar husförsamlingar, men vi har också gudstjänster varje vecka. Vi är vad man ibland kallar en tvåvingad församling. Mattias Neve håller på att starta en husförsamlingsbaserad rörelse i Stockholmsområdet. Du träffade nog honom på Urban Expression mötet i Bromma.
Jag tror att en viktig skillnad mellan cellgrupper/bönegrupper och husförsamlingar/enkla församlingar är att de senare är självbestämmande medan de tidigare normalt är inordnade en struktur. Nu är Jonas församling ett mellanting som jag inte kan uttala mig om.
Men jag tror mer generellt att fria husförsamlingar/enkla församlingar har större potential till att komma i en större funktion då de inte hindras av någon större hierarki och struktur. Självklart beror mycket på hur ledningen fungerar i den församling som cellgrupperna/bönegrupperna tillhör.
Jonas, jo jag har träffat Mattias. Följer hans blogg också.
Mathias, jo det är väl det som är idealet. Fast, jag misstänker att det ändå inte sker automatiskt. I ett senare inlägg så länkar jag till en text om "virusbaserad lärjungaträning". För mig är mission/evangelisation den primära anledningen jag gillar husförsamlingsmodellen. Enkelheten frigör medlemmarna till att kunna lägga tid utanför "kyrkan" och det är lätta att starta en ny minikyrka (husförsamling). Men om inte mission är det centrala så kommer ändå inte husförsamlingarna att nå ut bättre än en så kallad tvåvingad församling. Själv tror jag numera att den tvåvingade församlingen är normen för hur församlingar i Sverige vill arbeta. Så det är mot den som vi behöver göra jämförelsen med husförsamlingsmodellen. Att husförsamlingarna är självständiga har betydelse men kanske inte på det sättet att det automatiskt blir bättre eller medför större potential. Utan ett missionsperspektiv.
Jag håller med dig Tomas om att det inte automatiskt blir bättre om det är oberoende. Det förutsätter fortfarande en drivkraft om att vilja nå ut till fler, och om detta inte finns så hjälper det inte.
Skicka en kommentar